Mr Jones, Dagens Nyheter:
Mindre lyckad inledning. Efter en ståtlig defilé av bägge landskampslagen, varvid respektive nationalhymner sjöngos unisont, var det klart för flugviktsrepresentanterna Lindahl och Berg-Hansen att kliva inn mellan repan. Normannen började gjenast dansa rundt Huvudstadspojken och prickade inn vänsterstötar med fenomenal precision, visserligen inte hårda, men dock poänggivande. Lindahl kontraslog skapligt och lyckades göra ronden jämn. I andra ronden fick norrmannen en skada under ena ögat, och läkaren kom upp i ringhörnan för att undersöka. Det var dock inte värre än att han fick fortsätta. Trots skadan angrep han med stor energi och håvade in poäng i massor. I slutet av ronden tycktes Lindahl tappa modet fullständigt och bara tog imot. Trots norsk överlägsenhet gåvo domarna svensken seger med 2 röster mot 1. En mindre lyckad inledning. Den speciella norska stilen. Det är tydligt att de norska boxarna av i dag rönt stark påverkan av en del från USA återvända norskfödda pro-boxare som Pete Sanstöl m. fl. Vad som speciellt utmärker denna stil är den hophukande anfallsställningen (chrouch) samt benägenheten att slå från underläge. Följden blir att norrmännens repertoar omfattar mera krokar och svingar än raka stötar, och våra domare äro kanske böjda för att betrakta detta som ett minus fastän det uttryckeligen står i reglerna att "alla effektiva träffar skola värderas lika". Man fick i ett par matcher det intrycket att domarna räknade de raka stötarna som poänggivande, men förbisågo att den norske motståndarens krokar och svingar, som träffade lika effektivt, borde tilmätts samma poängvärde. Den norska flugviktaren Berg-Hansen var enligt signaturerns mening klart överlägsen Lindahl och blev bortdömd. |